Lär dig tyska

Text: Ingrid Carlsson

Om du vill bo i Berlin skulle jag rekommendera dig en sak – lär dig tyska. Visst, många klarar sig bra på bara engelska. Men det finns situationer då du blir så otroligt utelämnad om du inte kan uttrycka dig eller förstå. Tänk om du måste gå till en läkare. Eller behöver läsa igenom ett nytt hyreskontrakt innan du ska skriva under. Det finns inte alltid någon i närheten, någon som kan hjälpa dig, så du måste kunna klara dig själv. Dessutom är det fantastiskt att kunna kommunicera med berlinarna på deras eget språk. Först då kan du förstå dem på ett djupare plan.

…

När jag flyttade till Berlin hade jag redan sex års tyskakunskaper i ryggsäcken, eller “in meinem Rucksack”. Kunskaperna var förvärvade så långt tillbaka som på 1980-talet, men jag hade tur. Min tyskalärare i högstadiet var av den gamla skolan. Han körde med disciplin och stränghet. Alla i klassen var lite rädda för honom och hans utbrott. Han kunde gasta till om han blev irriterad för att vi inte gjort läxan, eller störde på lektionen. Då hoppade jag alltid högt i stolen. Jag ville inte bli utsatt för att bli gastad till, så jag pluggade.

Du måste vilja själv

Jag hade tur på ett annat sätt också – jag har alltid älskat språk. På gymnasiet valde jag humanistisk linje delvis därför (delvis för att jag avskydde matte, och vi på den tiden bara behövde läsa 1 år matte). Av för mig okänd anledning var jag ointresserad av franska och spanska. Jag valde tyska istället. Idag är jag oerhört glad för det.

En förutsättning för att kunna lära sig ett nytt språk är att du måste vilja själv. För mig har nyfikenheten och viljan att kommunicera gjort att jag lärt mig prata tyska flytande. Men det var ingen dans på rosor. Till en början var det jobbigt att inte hänga med i samtalet eller få ihop meningarna snabbt nog. Det enkla är att läsa, skriva och till viss del även lyssna. Däremot att prata själv – det är då allting ställs på sin spets. Får du till grammatiken? Minns du orden och vad de betyder? Det finns ingen tid till att tänka, det måste flyta automatiskt.

Jag älskar människor och möten. Det har också hjälpt mig. Varje gång jag gick ut på stan för att fika övade jag in fraser för att kunna beställa det jag ville ha:
“Hallo! Ich hätte gern eine Tasse Kaffee, bitte.”
Eller en annan variant:
“Ich möchte bitte eine Tasse Kaffee bestellen.”
Som många engelskspråkiga råkade jag aldrig ut för att de svarade mig på engelska. Däremot hände det ofta att jag inte förstod om de ställde en följdfråga. Då fick jag vackert byta språk. Men på det här viset lärde jag mig sakta men säkert.

Skaffa tysktalande vänner

Under en månad 2012 bodde jag bland annat tillsammans med en ung tjej från Spanien. Hennes tyska var mycket bättre än min, men en dag frågade hon:
“Har du bara svenska vänner i Berlin?”
“Nä, jag har inga svenska vänner här.”
“Var kommer de ifrån då?”
“Jag har bara tyska vänner.”
“Å, verkligen? Jag har bara spanska…”

Med den konversationen insåg jag hur bra jag hade det. De senaste två åren har det varit extra viktigt att ha vänner som jag pratar tyska med. Tack vare möjligheten att öva på människor som vill mig väl, och som har tålamod, så har jag också lärt mig fortare. En granne i mitt hus kan dessutom inte engelska. När vi ses får jag ligga i. Dessutom lärde jag via mitt första jobb känna några härliga tjejer från Ryssland, Tjeckien och Nederländerna. Vi har sällan pratat annat än tyska med varandra, och det är mycket värt med vänner i samma situation. Mina tyska vänner kan inte alltid förstå hur mycket möda det ligger bakom mina surt förvärvade tyskakunskaper.

Tyska är roligt

Tack och lov finns många likheter mellan svenska och tyska, vilket underlättar inlärningen. Men så kommer det ett ord som låter så där skönt knasigt. Vet inte hur många som satt sig på hjärnan, men jag har skrattat åt otaliga konstiga uttryck.

För inte så länge sedan lärde jag mig det tyska ordet för rapa, rülpsen. Smaka på det! Med skorrande R i början låter det inte klokt. Sedan ska vi inte tala om berlinerdialekten, Berliner Schnauze. En mening som denna: “Ick jehe raus und kieke” låter nästan som bondska. På “rikstyska” blir det “Ich gehe raus und gucke”, och det betyder “Jag går ut och kollar/kikar”. När jag hör någon som pratar berlinerisch så vaknar norrlänningen inom mig. Det är ju likt! Och på många sätt tycker jag faktiskt att norrlänningar och berlinarna påminner om varandra. Båda är kärva och raka inga-krusiduller-människor.

Ja, det finns mycket att upptäcka med tyskan. Det är ett rikt språk och med all rätt ganska missförstått. På grund av historien antas språket vara hårt och kallt, men så är inte fallet. Däremot har tyskan, liksom alla språk, sin egen personlighet. Jag är inte riktigt samma person på tyska som på svenska. Tyskarna är exempelvis betydligt artigare än vi svenskar. Vi övergav ju ni:andet redan på 1960-talet, vilket jag är glad och stolt över. Men nu har jag vant mig vid att nia folk och kallas “Frau Carlsson”. Man tar seden dit man kommer.

Relaterade artiklar:
Caféer i Berlin
Hitta boende i Berlin
Hitta jobb i Berlin
Berlin - Kulturens huvudstad
Cykla i Berlin